Lämnat in datorn

I fredags satt jag vid mitt skrivbord och pluggade inför måndagens tenta. Skönt att det inte behövs så mycket papper – såväl kurslitteratur som lektionsanteckningar finns ju online och är man osäker på något som lärarna eller boken inte lyckas förklara så bra finns ju all information på nätet. Youtube är perfekt för att få gratis genomgångar av alla möjliga duktiga lärare därute.

Plötsligt märkte jag att något var annorlunda med laddaren. Den passade liksom inte att sticka in i datorn längre och hur jag än försökte fick datorn ingen ström. Ni som följt bloggen de senaste månaderna minns kanske historien kring den förra laddaren som gick sönder inför den förra tentaperioden. Lång historia kort: Då behövde jag verkligen datorn för att plugga och skriva färdigt ett inlämningsarbete, så jag fick jaga runt hela stan före stängningstid för att få på tag på en fungerande laddare. Eftersom min dator är av lite ovanligare modell var det enda jag hittade en laddare som glappade, men fungerade att ladda med om man såg till att den satt instucken i rätt vinkel.

Uppenbarligen tyckte datorn inte om denna nya, halft inkompatibla laddare. Efter lite inspektion och googlande insåg jag nu att något ännu värre hade hänt – felet satt inte i första hand i laddaren den här gången, utan i datorns uttag. En liten metallbit hade brutits av och datorn gick inte att ladda över huvud taget.

Jag fick ta många djupa andetag för att inte explodera av ren frustration. Visst ville jag skrika ut min ilska men det tjänar såklart inget till. Jag fick skynda mig till närmsta serviceställe och be dem titta på datorn.

En halvtimme innan de skulle stänga för helgen hann jag dit och bad om råd. Det gick att fixa, sa de, men de behövde beställa speciella delar från utlandet för att kunna laga ladduttaget. Det kunde ta uppemot två veckor och skulle kosta åtminstone 1500 kr. Jag blev naturligtvis också informerad om det dumma i att inte ha skaffat en för modellen anpassad laddare direkt. Och visst, är man så snål som jag tar man ett och annat dumsnålt beslut då och då. Det blir att punga ut med ytterligare ~500 kr för en laddare.

Visst kunde det ha varit  värre, men där och då kände jag mig trött, stressad och otursförföljd. Hur ska man kunna plugga utan datorn med allt kursmaterial i?

Tentan är imorgon och i ärlighetens namn får vi se om det går så värst bra. Idag har jag i alla fall hittat det mesta jag behöver på min telefon och igår fick jag låna min sambos dator för att plugga. Nu sitter jag och skriver från telefonen.

Men jag tror faktiskt att det går att avsluta denna lilla historia på ett positivt sätt ändå. Datorn är ju trots allt inte förstörd för all framtid. En laptop som fungerat utmärkt i tre och ett halvt år är ju synd att behöva byta ut. Och det kanske är nyttigt att vara utan några av sina tekniska prylar ibland.

Tankar om alkohol

Det här inlägget skrevs inte i samband med nyårshelgen utan för några veckor sedan, men jag tyckte att det kunde passa bra att publicera så här efter storhelgerna.

Alkoholen har en given plats i den svenska folksjälen. Att dricka alkohol är en vana som spänner över samhällsklasser och generationer, så självklar att den sällan ifrågasätts. Och om det sker är det oftast från fanatiska nykterhetsorganisationer eller präktiga människor som med en överlägsen blick proklamerar att man minsann kan ha lika kul utan alkohol.

Att ta några glas vin i veckan – eller om dagen beroende på vem man pratar med – är väl bara nyttigt, så gör ju alla i Italien och där har de inga problem med fylleri, där kan man dricka vin till maten och efter maten och ingen blir någonsin full, eller hur?

Om det talas om allt elände alkoholen orsakar tänker de flesta på parkbänksgänget i sin lokala småstad, eller åtminstone på den där kollegan som luktar sprit ibland och har för vana att sjukanmäla sig på måndagar.

Att alkohol ligger i topp över de faktorer som orsakar flest cancerfall i västvärlden är det få som vet, tänker på eller reflekterar över. Bara cigarettrökning (och enligt vissa studier fetma och övervikt) ligger högre.

Många resonerar som så att det inte är någon fara så länge man dricker måttligt, vad det nu innebär att dricka måttligt. Ett halvt glas vin i veckan kommer naturligtvis inte att ge särskilt många människor cancer, men det kommer inte en cigarett i veckan heller.

Att dricka sig full inför sina barn skulle nog de flesta hålla med om är olämpligt, men att ta ett eller två stora glas vin framför tv:n på helgen verkar inte vara det minsta konstigt. Trots att barn är mycket känsliga för effekten som även små mängder alkohol har på en persons beteende. Å andra sidan lider inte alla barn av att föräldrarna dricker lite vin ibland – jag tyckte aldrig att det var särskilt jobbigt som barn.

Alkohol är världens vanligaste rusmedel, en substans som intar en särställning bland alla droger som finns att stoppa i sig. De flesta länder i världen har lagar eller åtminstone sociala normer som gör droganvändning till tabu, men alkohol utgör ett undantag. Drogen är inte bara socialt accepterad utan hyllas i alla möjliga sammanhang och förknippas med fest och mys, ledighet och frihet. På förmiddagen i TV4 skålas det i alkohol med glada miner och trevlig stämning. Om inte det är drogromantik vet jag inte vad som är det.

På fester förväntas man dricka alkohol och de enda ”godtagbara” ursäkterna att inte göra det verkar vara att man är gravid, nykter alkoholist eller ska köra bil. Att bara en kväll inte vara sugen på att bli berusad räcker inte.

Jag hatar inte alkohol, jag dricker det själv ganska ofta och tycker att det förgyller mitt liv. Jag dricker visserligen nästan aldrig mer än två öl nu för tiden, och oftare för smaken är för berusningen, men det vore hyckleri av mig att påstå att alkohol bara orsakar död och elände. Det viktiga är egentligen att fler reflekterar över sin egen relation till alkoholen och hur man vill behandla sin kropp och de som man bryr sig om. De allra flesta kan trots allt hantera spriten. Men ibland funderar jag på om den inte är lite väl glorifierad.

Vad tänker du om vår käraste dryck och drog?

Årssammanfattning 2016

2017 närmar sig! Du har väl lagt champagnen på kylning? Eller så kanske många som läser den här bloggen tänker sitta ensamma hemma med en burk vita bönor i tomatsås och sjunga Auld Lang Syne. Det blir ju jättebilligt. Oavsett – gott nytt år allihop!

Mitt 2016 tog ordentlig fart i somras när jag blev antagen till en masterutbildning som jag kämpade hårt för att komma in på. Det var en av årets absoluta höjdpunkter.

I somras började jag också löpträna betydligt mer målmedvetet. Sprang gjorde jag innan men det var dåligt med kontinuiteten vissa veckor och jag hade ingen vidare koll på saker som tempo och tider. Från och med augusti började jag springa varje pass med gps-klocka och föra träningsdagbok. Under hösten blev det mer och mer löpning för varje månad och i december har jag sprungit ca 172 km.

Det har gått bra för aktieportföljen också. I skrivande stund är den värd 235 355 kr. Mitt excelblad säger mig att den månatliga genomsnittliga utdelningen, med nuvarande innehav och dollarkurs, ligger på 606 kr. Över 600 kr i månaden – en milstolpe uppnådd! Årets totala utdelningar landade på 7 036 kr, eller 6 656 kr efter källskatt.

Att komma över 250 000 kr nästa år blir lätt, så länge börsen inte rasar ner. Om aktiernas värde kunde ligga still blir det redan i maj. Men för att kunna vara säker på det måste man sätta in allt på ett bankkonto, och det känns ju synd. Än är det långt kvar till miljonerna.

Nu hoppas vi på ett strålande 2017. Tänk på att fokusera lite mer på er själva och lite mindre på alla bekymmer där ute i världen. Gott nytt år!

Grönkål

Igår var jag ute på en lång promenad i skog och stad med min sambo. När vi gick förbi fruktaffären såg vi att det såldes grönkål i lösvikt för 24,90 kr/kg. Ett rejält sjok åkte ner i kassen, kostade bara 14 kr och fyllde upp en stor gryta när vi kom hem.

Grönkål är, precis som den mesta andra kålen, godare ju längre det får tillagas. Den fick koka ihop med crème fraiche, muskotnöt och vitpeppar i några timmar. Kålkoket åkte ner i fem fryslådor. Kostnaden för grönkål och crème fraiche uppskattade jag till ungefär 20 kr och utslaget på fem portioner blir det 4 kr per portion.

Det går väldigt snabbt att koka en portion spaghetti och äta en sådan låda till. Gott, billigt och ger bra med kalcium och järn.

Har du gjort några matfynd i dagarna?

När blir jag ”fri”? Vad är min ekonomiska plan?

Det här inlägget är en fristående fortsättning på det förra som handlade om att jobba tills man blir gammal

Många bloggare som har gett mig inspiration har gjort upp planer för hur mycket pengar de behöver för att gå i pension, alltså vid vilken förmögenhetsnivå eller årlig avkastning de har tillräckligt med pengar för att aldrig någonsin mer behöva arbeta om de inte själva vill. Det är både fascinerande och klokt att sträva mot ett sådant mål – jag är övertygad om att de allra flesta människor i Sverige idag har möjlighet att ta steget. Många av oss skulle må bättre av att gå ner i arbetstid och fundera på vad vi verkligen vill göra med våra liv, och vad vi vill ägna oss åt under vår korta tid här på jorden.

Sedan jag började aktiespara fokuserat och medvetet – något som jag ägnat mig åt i snart tre år nu – har jag då och då gjort små uträkningar som dels har handlat om hur mycket pengar jag skulle behöva för en viss materiell levnadsstandard, dels hur lång tid det skulle ta att spara ihop så mycket pengar.

För det första, hur mycket behöver jag för att känna mig säker på att aldrig mer tvingas jobba för pengar? Jag vill börja med att säga att jag inte är ett dugg säker på att jag någonsin kommer att vilja sluta jobba. Jag har inte ens fyllt 25 än och vet ju otroligt lite om hur mitt fortsatta liv kommer att se ut. I min ålder står man fortfarande inför oräkneliga val som har stor påverkan på ens framtid. Dessutom har jag valt en studieväg som förhoppningsvis kommer att ge mig ett stimulerande och varierat arbete.

Men om jag en dag, inom en snar framtid eller långt senare i livet, känner för att peka finger åt allt, plocka upp gitarren och dra till en fjärran världsdel på obestämd tid… hur mycket skulle jag behöva spara ihop för att aldrig mer behöva återvända?

De som aktiesparar sig till finansiell frihet har säkert någon gång stött på begreppet Safe Withdrawal Rate, som kortfattat är den andel man kan plocka ut från sitt kapital varje år utan att oroa sig för att någonsin få slut på pengar. Det är baserat på historiska börsdata och de flesta brukar komma fram till om man inte plockar ut mer än 4 % av sitt kapital varje år, är det över 95 % chans att man klarar sig på sina pengar för all evig framtid.

Det första en ung, osäker, barnlös student egentligen kan gå på är sina nuvarande utgifter. De senaste månaderna har jag spenderat i genomsnitt ca 7500 kr per månad. Det blir 90 000 kr om året, vilket man i så fall behöver 2 225 000 kr för att säkert kunna plocka ut. Avkastningen från 2,23 miljoner skulle alltså, i teorin, kunna täcka mina nuvarande utgifter i all evighet.

Hur länge skulle jag behöva spara? Flera variabler spelar in, framför allt hur mycket som sparas varje månad och hur stor avkastning ens placeringar genererar. Under de senaste åren har jag inte haft några problem att konsekvent spara åtminstone 3 000 kr varje månad. Då räknas resor, som till exempel sommarens kommande långresa, in. Om man räknar med 10 % årlig avkastning (kanske lite väl djärvt) skulle det enligt kalkylatorn i så fall ta ungefär 20 år innan kapitalet är uppe i 2,23 miljoner kronor.

Det är mindre än två år kvar tills jag räknar med att kunna ta ut min civilingenjörsexamen och förhoppningsvis få en högre inkomst än den jag har nu. En nettolön på 20 000 kr hade, med utgifter, resande och annat slöseri på samma nivå som nu, inneburit att 10 000 kr gick raka vägen in på avanzakontot varje månad. 3 000 kr/månad i två år till och sedan 10 000 kr/månad ger, med 10 % årlig avkastning, att 2,23 miljoner kronor tar 10 år från dagens datum att spara ihop till.

Förmodligen kommer jag att vilja ha mer marginal än så i de ekonomiska planerna, och förmodligen kommer jag att vilja kunna spendera mer än 10 000 kr i månaden. Men kanske inte så mycket mer. Fler än ett barn vill jag nog inte ha i alla fall. Och en högre nettolön än 20 000 kronor borde inte vara några problem efter några års erfarenhet i branschen jag kommer att jobba inom.

Egon Investor delar mina tankar om att de flesta förmodligen går i lite andra tankar när det väl är dags att ”ta steget” och märker att de trivs ganska bra med livet som det är nu. Det sköna kan ju vara att ha tryggheten, att veta att om allt går åt skogen kan man i alla fall överleva på sitt kapital oavsett vad man tar sig för i det fortsatta arbetslivet.

Men vad vet man om framtida planer och händelser i min ålder och livssituation? Eller hur bra börsen kommer att gå på sikt? Jag måste nog slå fast att jag inte vet ett enda dugg och därför blir det lite fånigt att göra upp någon ekonomisk plan redan nu. Det enda jag kan göra att att fortsätta leva så lyckligt och meningsfullt jag bara kan, så blir det säkert bra oavsett. Sparsamheten har jag ju med mig och det mesta ordnar sig säkert. Jag tror att vem som helst som bara fokuserar på att samla pengar för att uppnå någon form av frihet kommer känna sig mer instängd och olycklig än någonsin när pengarna väl är ihopsparade.

När blir du ”fri”? Eller gör du som jag – sparar, väntar och ser hur det blir?

Jobba tills man blir gammal?

Oftast tycker jag att det är kul och spännande att plugga. Jag har ju själv valt att läsa till civilingenjör och förutom att det förhoppningsvis kommer att ge mig en ljusare framtid på arbetsmarknaden är det roligt i sig att lära sig mer om hur världen fungerar.

Men ibland blir det stressigt med allt som ska hinnas med, och man både längtar till helgen och önskar ibland att den var längre. Det är väldigt sällan jag är ledig mer än en sammanhängande vecka, det har bara hänt några enstaka gånger de senaste tre åren och egentligen skulle jag nog behöva mer tid än så för att kunna slappna av.

Jag har ju, som säkert många andra, en hel del intressen som får stå tillbaka när det blir ont om tid i vardagen. Ibland, när de där ovanliga lediga perioderna kommer, känns det plötsligt som om jag lever det ”äkta” livet för ett litet tag. Plötsligt kan jag lägga massor av timmar på att skriva musik, att ta långa promenader, laga nya spännande maträtter eller springa i skogen och må bra.

Jag vet att jag inte vill plugga eller jobba 40 timmar i veckan tills jag blir gammal. Man vet aldrig hur många år man får på jorden och jag vill passa på att leva medan jag kan, inte jobba bort hela livet. Jag tror inte att livet går ut på att jobba. Jag tror inte att vi i framtiden kommer att behöva arbeta så mycket som vi historiskt har gjort. Automatiseringen går fort och mänsklighetens samlade välstånd blir högre för varje år.

Många i min ålder som går i de här tankarna blir kallade curlade och arbetsskygga 90-talister. Jag är varken curlad eller arbetsskygg. Jag vill utvecklas och kämpa hårt för att komma dit jag vill i livet, men jag ser det inte som ett alternativ att tvingas jobba, fast jag själv inte vill, tills jag blir väldigt gammal.

Det var de här tankarna som fick mig att börja läsa på om vad pengar kan göra för att förändra människors liv och frihet. När jag lärde mig om hur aktiesparande fungerar i kombination med exponentiell tillväxt var det som om allt föll på plats. Jag visste att jag skulle bli rik och att jag inte behövde arbeta för pengar hela mitt friska liv om jag inte själv valde det.

Det finns många bloggare där ute som går i precis samma tankar och jag önskar var och en att lyckas med sina mål. Många av dem har gett mig inspiration och motivation att tänka igenom mitt liv, vad jag värdesätter och vilka vanor och beteenden jag vill sträva mot. Jag önskar er allihop lycka till.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp hur jag räknar pengar inför framtiden. När blir man ekonomiskt fri?

God jul!

God jul alla fina människor ute i bloggosfären!

De senaste dagarna har jag som säkert många andra träffat släkten. Det brukar vara trevligt och så blev det även i år, men visst blir man trött av att ha så mycket folk runt sig från morgon till kväll.

Det stressigaste och minst ekonomiska med julen, julklapparna, gick rätt bra ändå. Jag kände att jag kunde glädja mina släktingar utan att spendera hutlösa summor och själv fick jag bara saker jag hade köpt ändå förr eller senare, eller verkligen ville ha men hade behövt spara länge och väl för att kunna köpa utan att det hade bränt hål i plånboken. Det gjorde mig glad och tacksam. Nu är det färdigmuttrat för det här året!

2016 börjar lida mot sitt slut och för mig blev det ett bra år. Det blir bloggens första årssammanfattning så vi får väl se hur den ser ut när den väl växer fram.

Imorgon är det annandag jul och ett stort traditionsenligt julbord med gamla släktingar. Massor med gratis mat, skulle man kunna säga. Min gamla mormor, som lagar maten, är lika ekonomisk som jag och brukar bli stolt när jag berättar om mitt intresse för sparande och pengar. Hon har säkert inget emot om jag tar en extra portion.

Falafel

Den tuffaste terminen hittills under min utbildning går mot sitt slut! Alla inlämningsuppgifter och labbar är avklarade och det enda som återstår är en tenta i mitten av januari. Den ska det pluggas till under det nya årets första vecka men nu är det verkligen dags för lite ledighet.

Idag har min sambo varit iväg och jag är ensam hemma. Jag har ju oftast svårt för att sitta still så jag passade på att städa ur några skåp, gå igenom kyl och skafferi och göra en inköpslista till middagen ikväll. När det finns tid till det tycker jag att det är väldigt roligt att laga god mat från grunden och gärna testa nya rätter.

Oftast finns större möjligheter än man tror att äta gott, nyttigt och billigt nästan hela tiden, bara man planerar lite grann i förväg. Laga storkok på helgen och frysa in matlådor är ju en klassiker som sparar stora pengar om man sätter det i system. Har man bara en tillräckligt stor frys och tillräckligt många plastlådor kan man variera veckans luncher och bara fantasin sätter gränser.

Några rätter har jag haft som standard länge, men nästan varje gång kommer jag på nya knep som gör att det blir ännu godare. Så finslipas de till perfektion. Falafel är en sådan rätt för mig. Jag använder i ärlighetens namn oftast färdigkokta kikärter i konservburk, det brukar bli billigt och gott ändå. Men är man extra ambitiös köper man torra kikärter och i så fall ska de blötläggas över natten och sedan koka någon timme i nytt vatten. När kikärterna väl är redo tar det bara ca 20 minuter att laga till.

Så här gör jag dem: Stavmixa kikärterna till en slät smet, ju finare mixat desto lättare att steka. Blanda med spiskummin och persilja. Harissa är gott att ha i, hittar man inte det går det bra med chilipulver, vitlök och salt för sig. Rulla små bollar av smeten, ju mindre desto lättare att steka. Stek i olja på medelhög värme till de blir gyllenbruna.

De funkar jättebra att frysa in. Jag gjorde just en tallrik och ställde in i frysen, när de har frusit kan man lägga dem huller om buller i en fryslåda utan att de krossar varandra. En burk färdigkokta kikärter kostar under 10 kr i min matbutik, och köper man torra blir kostnaden bara några kronor per portion. Kryddorna är väl i princip försumbara i ett ekonomiskt perspektiv, det går inte åt några stora mängder.

Falafel är gott till ris eller i tunt bröd. Ibland när vi har tortillabröd över brukar jag skära tomat och gurka, göra vitlökssås och lägga ihop med falafel i brödet. Det blir en falafelrulle, mums.

Uppdateringar från aktieportföljen

Mer än halva december har gått och årets sista utdelningar har redan ramlat in på Avanza-kontot. De 549 kronorna i december kom från JNJEmerson Electric3M och Coca-Cola. Små slantar som ska växa sig större allt eftersom åren går.

utdelningar-2016

Börsen har ju haft en strålande utveckling de senaste månaderna och trots att det känns dyrt att köpa nya aktier är det svårt att inte glädjas åt att innehaven blir mer och mer värda för varje dag. I den här takten är det inte långt kvar tills jag har min första kvartsmiljon i aktier i handen!

portfoljens-varde

Jag gjorde ett par uppdateringar i Excelarket med utdelningar. Där har jag skrivit hur mycket företagen delar ut för närvarande, hur många aktier jag äger och vad de olika valutorna står i. Just nu ”tjänar” min portfölj 598 kronor i månaden. Så nära 600! Men det kan svänga en del beroende på dollarkursen.

Hemsidan är uppdaterad – kika gärna in. 🙂

Skadad löpare?

I helgen var jag iväg på äventyr i en annan stad. För att komma dit krävs det många timmars stillasittande tågresa och är det något som gör mig uttråkad och rastlös är det att sitta stilla långa stunder i sträck.

När jag kom hem på söndagskvällen hade jag alltså myror i brallan och bestämde mig för att jag behövde en rejäl springrunda. Benen kändes lätta och jag höll ett bra tempo hela vägen runt. Det luriga med den här banan är att den första halvan lutar svagt nerför, säkert 6 km, så man får lätt upp dagens högsta tempo redan i början av rundan. Sedan följer några kilometers platt raksträcka och så några kaxiga uppförsbackar i slutet. Inget som stoppar mig, tänkte jag, och gjorde misstaget att springa uppför backarna i högt tempo och lite för långa steg. Det hade ju gått så bra hittills.

När jag kom hem kände jag mig stel och öm i benen men det brukar jag göra efter lite längre och snabbare rundor, så jag tänkte inte så mycket på det. Men nästa dag, igår alltså, var jag ovanligt stel i baksidan av låret. Det var nästan så att jag haltade när jag gick. Idag kändes det bättre men jag funderade i morse på om jag kan ha skadat mig. Löpare drabbas ju lätt av sträckningar och muskelbristningar, och speciellt vi unga kaxiga löpare som har lite svårt att hålla igen på tempot när vi känner oss odödliga.

Det kanske ibland är en dålig idé att googla sina symtom, men jag läste på nätet en stund och det verkade som att det inte var någon större fara. Bäst att testa att jogga lite lugnt, tänkte jag. Om det gör för ont slutar jag med en gång och går hem igen. Jag satte iväg i löjligt långsamt tempo och efter den första kilometern släppte stelheten nästan helt. Jag nöjde mig med 4,5 kilometer för att ändå inte utmana ödet, men nu känns det som om jag kan hoppas på att slippa dra på mig en långvarig skada. Det blir bara lugna pass ett tag framöver, och generöst med vila.

En vinter i gymnasiet, när jag gärna sprang 15-20 km flera gånger i veckan, fick jag problem med knät och var tvungen att pausa löpträningen i över en månad. Det var hemskt tråkigt och dit vill jag inte igen. Bäst att ligga på den säkra sidan och låta kroppen få byggas upp i sin egen takt.